11 May 2016

Story of Dalia

Här kan du läsa den svenska och engelska översättningen av det brev som Dalia skrivit till andra Uppsalabor. Längst ner hittar du originalbrevet. Tack till Röda Korset i Uppsala.

Skicka gärna honom ett mail via denna länk, skriv “Dalia” i ämnesraden.

Here you can read the Swedish and English translation of the letter Dalia  wrote to her fellow citizens from Uppsala. Feel free to send her a mail via this link, adding ‘Dalia’ as subject.

“Fred och trygghet
Jag heter Dalia, är palestinska och född och uppvuxen i Syrien. Jag är 31 år gammal, är gift och har 2 barn.

I Syrien levde jag ett bra och enkelt liv med en känsla av fred och trygghet till dess att kriget bröt ut och jag förlorade mitt hem. Vi lämnade allt vi ägde och flydde till ett nytt och okänt liv. Det är en fruktansvärd känsla när man upptäcker att man inte äger någonting. Krig fick mig att åka långt från min käraste familj och mina vänner som jag saknar något oerhört. Jag frågar mig själv många gånger varför detta har hänt oss?

Jag åkte till många länder innan jag kom hit. Jag var i både Libanon och Egypten men livet var svårt där utan jobb och någonstans att bo. Vi tvingades att äventyra våra liv och ta resan över havet. En resa som också kallas dödsresan. Med guds hjälp klarade vi oss och hoppas på ett bättre liv här. Nu försöker vi jobba och komma in i samhället så att vi känner oss som en del av samhället.

Hoppas att det blir fred i alla länder och att alla får leva i fred utan krig. Det finns inget värre än krig och död. Jag har själv upplevt det och sörjer alla civila som mist sitt liv i krig. Hoppas att många kan läsa mitt brev så att de vet hur viktigt det är att leva i trygghet och fred.

Jag vill ägna en särskild tanke till Burma där många har det mycket svårt just nu.

Dalia

Peace and saftey
My name is Dalia, I am a Palestinian and born and raised in Syria. I am 31 years old, married with two children.

In Syria I lived a good and simple life with a feeling of peace and safety until the war came and I lost my home. We left everything and fled to a new and unknown life. It is a horrible feeling when you realise you own nothing. War separated me from my beloved family and friends and I miss them a lot. I ask myself a lot, how come this happened to us?

I went to many countries before I came here. I was in Lebanon and in Egypt but life was difficult there without work and nowhere to stay. We were forced to jeopardize our lives and travel across the sea. A journey also knows as the death journey. With gods help we survived and now wish for a better life here. We try to work to become a part of society.

I hope there will be peace in all countries and that everyone can live in peace without war. There is nothing worse than war and death. I have experienced it myself and I mourn all the civilians who have lost their lives to war. I hope that many will read my letter so they know how important it is to live in safety and peace.

I want to send a special thought to the Burmese people who are experiencing a lot of hardship right now.

Dalia”

originalbrevet: Original letter Dalia